I helgen var det dags för den årliga hästgalan, som numera genomförs på Rondo i Göteborg.
Först skulle det minglas med champagneglaset i högsta hugg. Precis som i voltstart så verkade
Erik Adielsson hitta luckorna i trängseln, medan de inte lika smidiga tränarna hade svårt att få plats med hela hyddan.
Förrätten serverades medan Årets Kallblod, Årets Galoppör och Årets Jockey fick sina priser.....bra läge att småprata med andra ord.
Betydligt intressantare priser (i alla fall för mig) följde sedan, och tillsammans med huvudrätten tystades Rondo-besökarnas munnar.
Jag efterlyste ännu mer humor till i år och måste säga att jag fick det. Förutom att Ludde Kolgjini var prisutdelare (vad vore svensk travsport utan honom?) så bjöds vi på inslag med en galen reporter som intervjuade Zlatan (mycket duktig imitatör). Mellan dem såg man en hjälm sticka upp strax över bordskanten. Det visade sig att det skulle föreställa catchdrivern och expertkommentatorn Daniel Olsson. Han är väldigt kort och piken gick inte att ta miste på. Enligt de med bord intill honom så skrattade han lika mycket som alla andra...Commander Crowe blev Årets Häst. Men
Opal Viking borde givetvis ha fått priset efter flera starka prestationer ifjol, med andraplatsen i
Prix d'Amerique som trillingnöt i chokladasken.
Att
Stefan Hultman skulle bli årets tränare var ingen överraskning, inte heller att varje pris (han låg bakom flera vinnare bland hästarna) skulle följas av glädjetårar.
När efterrrätten var uppäten och det inte längre fanns någon konjak i glasen började den mindre uppstyrda delen av festen. Man hamnade i många intressanta sällskap under kvällen/natten, här är några exempel:
Nisse Enqvist, som tränar Opal Viking, hördes och syntes som vanligt. Men framåt småtimmarna såg han mer sliten ut än hans stjärnhäst någonsin gjort efter ett lopp...
Tennislegenden Jonas Björkman och jag hamnade i djupa tennisdiskussioner, vilket var mycket roligt då det mesta handlade om trav den här helgen. Jonas har ju länge stöttat rullstolstennisen och satt vid samma bord som bragdmedaljören Jonas Jacobsson. Jonas och Jonas var två av de få personer på galan som hade haft fog för att vara kaxiga över sina karriärer. Det är inte riktigt deras stil. Björkman verkar t ex vara en fantastiskt trevlig och sympatisk kille, även när kamerorna är avstängda.Björn Hellberg hängde med sonen
Eskil under galan och jag kunde inte låta bli att fälla kommentaren: "Nu har du ju missat programmet Björn". Det annars förvirrade tennisoraklet såg för en sekund mer förvirrad ut än någonsin men fattade snart
på vilket spår jag var inne". Vi fick senare fler skratt ihop, medan kuskarna lämnade lokalen en efter en. De skulle ju upp och köra V75 dagen efter.
En annan som skulle ut till Åbytravet ganska tidigt dagen efter var TV4:s Johan Edlund. Jag blev för en stund lite orolig å TV 4:s vägnar. När vi omåttligt pratglada till slut gick mot garderoben och skulle hem till våra hotell, såg jag en besviken Edlund vid entrén. Han ville ju inte skiljas åt från den där tjejen... Efter hans artonde försök vände hon sig åt ett annat håll och en till synes tilltufsad sportkommentator fick lomma hem..med svansen...mellan benen.Morgonen därpå sitter jag ock skriver på hotellrummet, med TV4:s Nyhetsmorgon på i bakgrunden. Strax efter 11 är det dags för senaste nytt från Åbytravet. Väl påpälsad i blåsten dyker han piggt upp med mikrofonen i näven: Johan Edlund.Säga vad man vill, men vilket proffs!Bengt-Erik "Professorn" Larsson, iklädd svart fluga, fnissade som aldrig förr på galan. Dagen efter var han anlitad att berätta om sina tips för oss som var inbjudna via ATG. Efter hans genomgång konstaterade jag att han än en gång inte hade en siffra rätt. Eller var det för en gångs skull jag som inte hade det?
Den matchen slutade 0-0, kan man säga med facit i hand...
Gladare än jag var över att få träffa Professorn var
Inga-Lill vid vårt bord. Hon hade träffat
Tomas Brolin och man märkte att det var stort för henne. Bredvid satt
Johan Westermark (hennes livskamrat och mannen bakom den spelbutik med flest travandelar i landet) och
Thomas Fernstedt kunde inte låta bli att sjunga lite på covern från tidigt 90-tal: "Brolin, Brolin, Brolin, Broli-i-in. Jag ber dig snälla ta inte min man".
I bilen hem hamnade jag med en synnerligen trevlig trio. Samtalen hoppade mellan
Roskildefestivalen och stadsarkitekter, via marknadsföring av spel till hur man tränar 2-åriga hästar och en fråga som blivit kvar i mitt huvud:
Var det mer okej att spela av kompisarnas band på 80-talet än att nu ladda ner låtar?
Jag har kommit fram till att svaret måste bli JA, mest för att det faktiskt krävdes en del. Klicka på en låt är lite för lätt. Ska man ha lön får man faktiskt jobba för den.
Cirkeln är förresten sluten nu.
Mitt allra första blogginlägg inleddes så här:
"ÄNTLIGEN...utbrister
Gert Fylking och övriga världen"
I baren på Rondo dröjde bartendern ganska länge vid något tillfälle. Nämnde Fylking var en av de väntande. När han till slut skulle få beställa hörde jag ett mummel "Äntligen....".
