Vilken måndag....
Ikväll finns två anledningar att vara stolt som svensk.
Där stannar det.
* Zlatan Ibrahimovic. På den italienska fotbollsgalan blev hans klack mot Bologna årets mål. Inte nog med det; han blev dessutom utsedd till Serie A:s bästa utländska spelare.
Sedan till och med....Serie A:s bästa spelare!
Välförtjänt och fruktansvärt stort!
* Men i Sverige....där duger han inte.
Ett år där vi inte lyckades ta ett OS-guld (jag vet, Paralympics...men en viss skillnad på konkurrens ärligt talat även om Olsson och Jacobsson gjorde maxprestationer) så borde väl Zlatan ha toppchans att få Jerringpriset?
* Ifjol vann han priset och efter sitt mycket fina 2008 trodde jag att han skulle ta det i år igen.
Döm av min förvåning när han bara blev 7:a.
7:a!
Vad är det frågan om?!
Det här var verkligen ingen vanlig måndagkväll.
* Sverige låg under med 3-0 mot Kazakstan i bandy-VM. Efter skärpning i andra halvlek lyckades man vända till 4-3 och räddade sig från ett fiasko modell större.
* Strax innan hade handbollslandslaget bjudit på fantastisk underhållning, då de nederlagstippade besegrade Spanien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mm det är lite tragiskt med Jerringpriset, verkar va mer hur gullig man är utåt än själva prestationen som avgör när folket röstar.
Men vem bryr sig om Jerringpriset!? Skit samma om Zlatan kom 7:a eller etta. Eller har du spelat på att han skulle vinna detta pris, verkar nästan som så.
Jag bryr mig uppenbarligen, för att svara på din fråga.
Jag är mest oroad över hur svenskarna tänker. Med den här logiken så regerar väl Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna inom ett par år.
Vem av dem som är Rolf-Göran och vem som är Kalla...det vet jag faktiskt inte.
Om jag hade spelat på det så skulle jag inte beklaga mig. Eftersom jag alltid spelar värdet så spelar ju resultatet ingen roll.
Eller hur, "Anonym"?
;)
Skicka en kommentar