So far: Positiva och negativa överraskningar

.

Ligorna har inte satt sig än men vad tar jag med mig från hösten så här långt? Här är mina subjektiva listor, baserat på mina och övriga fotbolls-Europas förväntningar, i de ligor jag följt åtminstone semi-slaviskt:

Skrällagen: 

1. Levante måste man bara beundra. Smånätt Stoke feat. cyniskt Malmö FF och snart har de tagit tillräckligt med poäng för att kunna åka på en jättesvacka och/eller en handfull jätteavbräck - men ändå säkra kontraktet. Just den känslan kan få dem att fortsätta tro på sitt projekt, oavsett kortsiktiga resultat. En slutplacering strax över mitten är fortfarande en stor framgång och kan de behålla magin på hemmaplan (12 poäng av 12 möjliga hemma hittills) så blir det jobbiga 10 poäng att ta in för lagen på undre halvan.

2. Newcastle har övertygat enormt men snart väntar topplagen på löpande band. Det är först då vi får se hur de står sig och även om varje poäng mot "de stora elefanterna" är meriterande så får de se upp. Det fina med årets upplaga är att det inte bara är fansen som lyckas höja spelarna. Nej, jag tycker att de verkar göra varandra bra och när elvan är intakt har de en funktionalitet som kan bära långt. Svårt spelprogram snart alltså och när kommer skadorna? Kommer givetvis tappa några placeringar men inte sjutton dalar de längre ner än 7-8:e plats, med någorlunda tur med skador.


3. Borussia Mönchengladbach var tvungna att kvala sig kvar i Bundesliga i våras. Redan vid dunderskrällen mot Bayern München i premiären angav dock Gladbach tonen. "Bara" femma nu men kan absolut vara med där uppe fram till jul. Övriga topplags har onekligen bredare trupper, vilket kan fälla avgörandet i slutändan.



Krislagen: 

1. Inter står i en egen klass här. Visst har Arsenal tappat mycket mark i tabellen men de stormar ju faktiskt fram nu och kommer nog leverera i paritet med förväntningarna/truppens värde. Skillnaderna mellan klubbarna är många men likheten är att skador har stört. Det var samma visa förra året för Inter och då blev de ligatvåa, efter att ha vunnit det mesta efter nyår. Den höga medelåldern får många konsekvenser: De har redan uppnått framgång, har inte särskilt mycket att bevisa, de blir inte ett år bättre för varje säsong utan snarare tvärtom. Dessutom är ju en 32-åring mer skadebenägen än en 20-åring och då krävs en helt annan bredd än Inters anno 2011. Jag börjar tvivla på en scenförändring likt förra säsongens. Ranieri har redan ersatt Gasperini och ett tränarbyte bör dröja ett tag nu.. Transferfönstret öppnar dessutom inte än på ett par månader. Förutom att Champions League-matchandet gör schemat späckat så ser uppgifterna i Serie A, den kommande månaden, överkomliga ut. Sju ligamatcher kvar innan nyår - det finns absolut möjligheter till en handfull vinster där. Med tanke på att Napoli, Milan och Udinese även de dubblerar så finns chansen att ta in en del poäng. Det finns de som tycker att Inter borde satsa på CL nu, då inledningen varit positiv där, men jag är inne på motsatsen. Avlastar de laget i CL fram till jul så tror jag till att börja med att de har en ny europaplats inom räckhåll.

2. Villarreal är inget storlag och någonstans får man inte ha för höga krav på dem. Faktum kvarstår dock att de har ett kapabelt lag på papperet. Då är det inte godkänt med kräftgång i ligan och fiasko i Champions League. Inte ens med tanke på att de ständigt saknat ett par nyckelspelare och att de hamnat i "Dödens grupp" i CL... De kommer förmodligen att börja La Liga-klättringen efter respasset från CL men då kan klockan vara alldeles för mycket..

3. Cesena ska ju inte kunna vara med på en sån här lista. Nu är den ju dock subjektiv och jag som jobbar mycket med att värdera matcher ser dem som en stor besvikelse. Snart måste konstgräset där hemma bli ett vapen - hittills har det snarare känts missgynnsamt för laget. Visst har Mutus avstängning varit ett avbräck på slutet, visst saknas de där riktigt högklassiga mittfältarna, visst borde Antoniolis återkomst mellan stolparna stärka laget.. Jag är ändå konfunderad över hur ett hyggligt välbalanserat lag med en, för en mindre klubb, god bredd kan prestera så lite. Det är faktiskt logiskt att de ligger sist i Serie A - Cesena är det lag som har visat minst hittills. Nu har Giampaolo fått lämna tränarposten och ersättaren får en så tacksam uppgift som en "ersättare i kris" kan få. Cesena har spelat de flesta säsongerna på senare år utanför Serie A, så skräcken á la Sampdoria finns inte där. Laget tog sig dessutom samman och ryckte undan i bottenstriden i våras. Det finns flera karaktärsspelare på mittfältet men i backlinjen känns det lite profillöst. Kan den nye tränaren locka fram lite pondus i herrar mittbackar kommer vi få se vårens Cesena. Med en modigare/högre backlinje kan man vinna boll och sätta igång anfallen från mittlinjen istället för eget straffområde. Då kommer även det ifjol så framgångsrika kantspelet att få en skjuts. Giaccherini var ett tungt tapp inför denna säsong men inte tog han hela kantspelet med sig till Fiat-land...



P.s. Där (avblåsning) tog Newcastle tre nya pinnar - vinst mot Stoke borta och upp på tredje plats igen! D.s.